Usch


Herregud.
Jag är aldrig bakis.
Dagen efter när jag är "bakis" så är jag bara seg och mör i kroppen och går runt och myser hela dagen... men i dag. Shit. Nu först börjar jag bli människa, riktigt sliten dock men jag klarar att sitta upp och stå på benen utan att känna att jag måste spy. Har varit så galet dålig. Men det vare värt. En hel kväll med Daniel. Jag älskar den människan så galet mycke!!
Nu vankas det kaffe och miami ink....




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback