Nu vill jag upp.
Även om mörkret, när som, lägger sig över
Alta och hela nordNorge så är det vad jag skulle behöva.
Tid med familjen och alla de otaliga kära jag har där uppe.
Att varje kväll, precis som när jag bodde där uppe,
ställa sig utanför huset, ensam i mörkret och bara stirra på det helt
oförklarliga underbara underverk som norrskenet är.
Obeskrivligt.

Men i morgon är en ny dag.
I morgon är det bättre?
MEn händer det inget snart så vill jag inte vara kvar.
Eller. Jag är för rastlös för att vara kvar.

God Natt.